privilegier
26/11/24 21:54
privilegier
Missförstånd: att vara privilegierad = att vara rik, äga mycket, att ha råd med saker. Att bo på Lidingö, att ha en stor segelbåt.
Frågor:
Varför påstår svenskar att invandrare hotar deras livstil?
Varför hävdar män att jämställdheten har gått för långt?
Varför påstår bilister att cyklister tar all plats?
Varför känner sig människor kränka av "de homosexuellas livsstil"?
Varför kräver människor att andra ska få det sämre, även om de inte har någon fördel av det?
"Jag har fått stryk som barn, och det är inte skadat mig. Varför ska vi klema bort ungarna?"
"Dra in sjukpenningen för folk som inte vill jobba. Den som inte arbetar ska inte heller äta!"
Knepigt:
Arbetslösa i socialgrupp tre får det inte bättre när polisen trakasserar invandrare.
De får ingen femrummare på Östermalm om en ensamstående mamma utvisas för att sonen har ertappats med att sälja hasch.
InCel-ynglingen som undrar "var är brudarna?" kommer inte att få ett harem när någon kille från Hjällbo utvisas.
Beslagtagna bilar lottas inte ut bland dem som inte har råd med en BMW.
LKAB-jobbaren blir inte rik om gruvbolag får vandalisera samernas marker i orörda fjällområden.
Men ändå låter många som om försämringen för andra skulle bli det stora lyftet i deras liv.
Förslag: att vara privilegierad innebär inte att ha det bra (t ex att vara rik), utan att andra har det sämre. Det handlar alltså om avståndet till andra grupper: att få ha det bättre än dom andra. Privilegier är något relativt - att ha det relativt bättre än andra.
Man kan bli lyckligare som heterosexuell om homosexuella blir olyckligare. Inte för att det bara finns en begränsad mängd lycka som ska räcka för alla (ett s.k. nollsummespel). Utan därför att egen lycka är något fint som blir finare av andras olycka. Åtminstone för vissa (som förmodligen inte är så lyckliga i alla fall).
Det kan gå så långt att människor accepterar försämringar för sig själva, bara de får uppleva att andra får det ännu sämre. Bara avståndet bevaras, och helst ökar. Lönen får gärna sjunka, bara grannens sjunker mer.
Och då blir det plötsligen begripligt varför lärarnas arbetsgivare pratar om merit-lönen, förste- och andrasorterings-lärare, karriärvägar för lärare, individuell lönesättning. Det handlar inte längre om "It's the economy, stupid!". Vive la difference mellan försteläraren och dom andra - även om båda får sämre köpkraft.
Definitionen av privilegier som avstånd till andra gör det också begripligt varför medelklassen avundsjukt sneglar uppåt och härmar överklassens livsstil. Och är livrädd att "dom där nere" skulle hinna ikapp. Det gör det också begripligt att överklassen äcklat drar vidare när pöbeln upptäcker deras resmål. Och förklarar varför det finns handväskor som kostar 20.000, eller klockor som kostar en årslön för en arbetare. Poängen är inte vad man har - poängen är att dom andra inte har det. Och det gäller till och med relationen mellan miljardärer och futtiga multimiljonärer. Håll avstånd!
Om man vill fördjupa sig i begreppet privilegier: Kimmel, M.S. & Ferber, A.L (eds.) (2018) Privilege: A Reader. Routledge: London, New York
Missförstånd: att vara privilegierad = att vara rik, äga mycket, att ha råd med saker. Att bo på Lidingö, att ha en stor segelbåt.
Frågor:
Varför påstår svenskar att invandrare hotar deras livstil?
Varför hävdar män att jämställdheten har gått för långt?
Varför påstår bilister att cyklister tar all plats?
Varför känner sig människor kränka av "de homosexuellas livsstil"?
Varför kräver människor att andra ska få det sämre, även om de inte har någon fördel av det?
"Jag har fått stryk som barn, och det är inte skadat mig. Varför ska vi klema bort ungarna?"
"Dra in sjukpenningen för folk som inte vill jobba. Den som inte arbetar ska inte heller äta!"
Knepigt:
Arbetslösa i socialgrupp tre får det inte bättre när polisen trakasserar invandrare.
De får ingen femrummare på Östermalm om en ensamstående mamma utvisas för att sonen har ertappats med att sälja hasch.
InCel-ynglingen som undrar "var är brudarna?" kommer inte att få ett harem när någon kille från Hjällbo utvisas.
Beslagtagna bilar lottas inte ut bland dem som inte har råd med en BMW.
LKAB-jobbaren blir inte rik om gruvbolag får vandalisera samernas marker i orörda fjällområden.
Men ändå låter många som om försämringen för andra skulle bli det stora lyftet i deras liv.
Förslag: att vara privilegierad innebär inte att ha det bra (t ex att vara rik), utan att andra har det sämre. Det handlar alltså om avståndet till andra grupper: att få ha det bättre än dom andra. Privilegier är något relativt - att ha det relativt bättre än andra.
Man kan bli lyckligare som heterosexuell om homosexuella blir olyckligare. Inte för att det bara finns en begränsad mängd lycka som ska räcka för alla (ett s.k. nollsummespel). Utan därför att egen lycka är något fint som blir finare av andras olycka. Åtminstone för vissa (som förmodligen inte är så lyckliga i alla fall).
Det kan gå så långt att människor accepterar försämringar för sig själva, bara de får uppleva att andra får det ännu sämre. Bara avståndet bevaras, och helst ökar. Lönen får gärna sjunka, bara grannens sjunker mer.
Och då blir det plötsligen begripligt varför lärarnas arbetsgivare pratar om merit-lönen, förste- och andrasorterings-lärare, karriärvägar för lärare, individuell lönesättning. Det handlar inte längre om "It's the economy, stupid!". Vive la difference mellan försteläraren och dom andra - även om båda får sämre köpkraft.
Definitionen av privilegier som avstånd till andra gör det också begripligt varför medelklassen avundsjukt sneglar uppåt och härmar överklassens livsstil. Och är livrädd att "dom där nere" skulle hinna ikapp. Det gör det också begripligt att överklassen äcklat drar vidare när pöbeln upptäcker deras resmål. Och förklarar varför det finns handväskor som kostar 20.000, eller klockor som kostar en årslön för en arbetare. Poängen är inte vad man har - poängen är att dom andra inte har det. Och det gäller till och med relationen mellan miljardärer och futtiga multimiljonärer. Håll avstånd!
Om man vill fördjupa sig i begreppet privilegier: Kimmel, M.S. & Ferber, A.L (eds.) (2018) Privilege: A Reader. Routledge: London, New York