i morgon fascism
5 punkter: fascismen kommer. Hur kommer den att se ut?
1. transnational
Den kommande fascismen fungerar transnationalt. Det räcker inte att koncentrera sig på ett land och tro att man har förstått hur extremhögern fungerar. Länder- och språkgränser spelar ingen roll länge. Extremhögern byter strategier och "talking points" med varandra. Det visar sig framför allt i nästa punkt:
2. kulturkriget
Kulturkrieg står i centrum. Utbyte av anekdoter, historier, av "har ni hört att någon i USA har sagt …". Om det har hänt eller inte, om kontexten saknas - det spelar ingen roll. Men det är alltid något absurd och upprörande. I kulturkriget handlar det inte om sanning, utan om att det hade ju kunnat hända. Plausibilitet (≈ rimlighet) slår fakticitet. Kulturkamp fungerar via affekter (≈ häftiga känsloreaktioner) och via det som man alltid har tänkt om vänstern, om förskolor, skolor och högskolor.
Utgångspunkten för kulturkampen är alltid konspirationer. Det finns en elit som inte beskrivs närmare, en grupp som gör onda saker för att dom helt enkelt vill det. Mot denna "woke"- och PK-elit måste man försvara sig, och det är alltid självförsvar. Och i självförsvar är nästan allt tillåtet.
Konspirations-aspekten är viktig därför att den vänder upp och ner på omvärlds-analysen som vi känner dem. Konspirationer utgår inte från en faktisk eller materiell analys. Det räcker att peka ut en ond grupp av människor, där alla hänger ihop med alla. Dom är onda, helt enkelt. Och man kan inte värja sig mot dom.
Konspirationer är ingen ny reaktion. De är vanliga i osäkra tider, när man har känslan att saker förändras men man kan inte sätta fingret på vad som händer, man kan inte sätta namn på det. Det är samma berättelser och samma idéer som i början av 1900-talet. Och de spreds på samma sätt då: hemliga fejkade "protokoll", som spreds i smyg och översattes till många språk. När någon tillbakavisade dessa "protokoll" fungerade det som bevis för att det ligger något i dem. Konspirationsteoretikerna påstår att de är "invigda" och att de har hemlig kunskap om konspirationen - då som nu.
3. traditionella och degenererade livsstilar.
Den kommande fascismen delar inte längre in världen och människor i nationer (även om det fortfarande förekommer). Istället dominerar frågan vem som hör till de "traditionella människorna", som lever som man bör (jmf "vandel"), och vem som tillhör de degenererade människorna. Goda och onda människor. De goda är kristna, lever i heterosexuella kärnfamiljer, är inte vänster, är inte queer, är inte feministiska. Men även: de är inte sjuka, inte funktionshindrade, har inga oönskade beteendemönster.
Den här indelningen i ond/god, bra/dålig, frisk/sjuk är samma indelning som "gamla fascismen". Och då som nu delar den här skiljelinjen in människor i grupper som har en framtid och kommer som inte har någon framtid. Vems liv är värt att slåss för, och vems liv är inte värt det? Det syns i debatten om klimatförändringar och om flyktingar: vilka är värda att bry sig om?
Det gäller även länder - vilka sägs ha en framtid, och vilka behövs inte? Och hur går det för människor i dessa länder (t ex som är tvingade att stanna i länder som förstörs i klimatkatastrofen).
Vi har sett i pandemin hur fort socialdarwinistiska (1) och eugeniska (2) föreställningar poppar upp och dominerar debatten. Här har vi sett storhetsvansinniga föreställningar som säger att människan som art ändå är förlorad och borde försvinna, medan vi räddar några miljoner av the best of the best till en ny existens (t ex på mars).
4. samlas i anti-demokratiska gemenskaper
Gemenskaps-tanken är viktig, eftersom fascismens förråande gemenskaper är en reaktion på nyliberal isolering (3). De senaste 40 åren har budskapet varit att allt ska lösas individuellt. Det funkar inte. Man kan inte lösa varje global kris hemma vid köksbordet. Politik har ju handlat om att organisera det gemensamma. Men om det inte fungerar, om man tvingar människor att lösa problem individuellt - då kommer de att söka sig till gemenskaper.
Fascism har historiskt haft förmågan att ta hand om dessa människor, som har förlorat sina sociala band, och att organisera dem auktoritärt och antidemokratiskt. Fascism ger dem en social gemenskap, även om den innebär att människor handlar mot sina egna (materiella) intressen. Gemenskaps-känslan är viktigare
5. våld utan hämningar och gränser
Våld för våldets skulle blir ett normaltillstånd i fascismen. Fascism är den enda ideologin som inte har några juridiska, moraliska, politiska gränser för våldsanvändningen (jfr Robert Paxton). Trump-retoriken visar att ev. valförluster inte ses som förlorade val, utan som anledning till våldsamma uppror. Och det gäller även US-oligarker som förstärker föreställningen att det handlar om en kamp om fysiskt överlevande.
Det handlar inte längre om demokratiska spelregler och "vinna/förlora", utan om förstörelse. "Segra eller dö", som en svensk nazist formulerade det: konflikter ses som ett obegränsat krig. Vi har att göra med människor som uppfattar sig själva som soldater i ett krig, som tror att det gäller frågan om "vi" eller "dom" överlever.
Natascha Strobl argumenterar att den kommande fascismen redan är här. Vi ska inte vänta på en framtid där allt det här blir möjligt. Allt det här pågår redan.
Parallellt med våra liv finns människor vars vardag inte präglas av demokrati längre. Eller bara till hälften. Vi möter dem på stan - och sen går de hem och leker krig på sociala medier. De tror att det är avgörande att de bidrar till kampen genom att knäcka enskilda "fiender". De struntar i följderna. Vi har att göra med digitala stormtrupper och våldsamma gäng, en mobb som använder våld för våldets skull.
Vi har också att göra med människor som vet precis hur det här fungerar, och som använder det som affärsmodell (jfr Musks investering i X/Twitter, som kommer att vara extremt lönsam). De underblåser våldet gång på gång. De vet vart det leder. Det handlar inte om "näthat", det är inte frågan om "shitstormar". Det är frågan om en organiserad mobb som ser sig själv i ett krig där de vill förinta sina motståndare (ofta kvinnor). Eller nej, inte motståndare, utan fiender.
Det innebär att vi måste skydda deras offer. Inte med fraser som "äsch, bry dig inte". Vi måste se angreppen som hot mot människors liv och överlevnad, precis på samma sätt som när mobben samlas framför huset och börjar krossa fönstren.
På samma sätt som många lever i en fascistisk parallellvärld lever även offren med fascismen redan idag.
Vår uppgift som demokrater är att göra en demokratisk framtid för alla tänkbar och begriplig. Det måste inte bli värre - framtiden kan även vara mycket bättre.
Natascha Strobls tal finns på Campact-konferensens kanal (börjar vid ca 30.00)
(1) Föreställningen att det pågår en existenskamp (alla mot alla), där de starkaste individer och grupper överlever och de svaga förtjänar att gå under. Och omvänt: att det är bra att de som försvinner "tas bort", eftersom de är svagast. I Sverige har denna tanke förkunnats av bl a Giesecke, Anders Tegnells föregångare och rådgivare.
(2) Ungefär "ras-förädling" - hur man kan förbättra rasen (eller människosläktet) genom att "ta bort" de svagaste, t ex genom att eliminera människor som antas ha dåliga arvsanlag. I Sverige har denna tanke bland annat uttryckts av Hanif Bali, som menade att unga män i förorterna ska få långvariga fängelsestraff så att de inte hinner sprida sina arvsanlag.
(3) Hon talar om Vereinzelung, något som är svårt att översätta. Tanken är att nyliberalism gör människor till enskilda individer, separerade från varandra. Och att sociala grupper och sociala band löses upp, och människor ställs mot varandra. Det politiska - att gemensamt ta hand om sociala frågor och att utforma det sociala livet - ersätts med att vara enskild konsument. Alla "vi" försvinner, och ersätts med "jag och mina individuella intressen".