"Det är vad dom är"
Det finns många försök att förklara en viktig aspekt av demokrati- och medborgarskapsutbildning: skillnaden mellan “hur det egentligen är” och “vad man konstruerar det som”.
Jag bidra med ännu ett försök. Inte för att jag är så jäkla smart, utan för att det är så jäkla viktigt. Vilket moderna diktatorer visar bara allt för tydligt (1).
Att hävda att något är på ett visst sätt innebär att man inte behöver argumentera eller bevisa det. Det är - om man vill prata diskursanalytiskt - ett absolut auktoritets- och sanningsanspråk. Man hävdar att man inte tycker eller värderar det man pratar om: man avbildar det helt enkelt så som det är.
I klartext: jag vet hur det är. Jag har rätt, du har fel. Du ska underordna dig. Jag beskriver verkligheten - du bara tycker.
Jag har haft något smårolig dialog med en människa som påstod något om muslimer.
Jag: "det är alltså vad du tycker".
Han: "nej, det är så de är! Om du inte vill se det är det ditt problem!"
Jag: "det är en ganska rasistisk tankegång"
Han: "det är vad du tycker, men du har fel"
Påståenden om sakers/människors essens eller innersta väsen är extrema maktanspråk. Om vi accepterar att invandrare “innerst inne” har en objektiv och oföränderlig kriminell natur - då styr detta påstående socialpolitiken, kriminalpolitiken, övervakningar och kontroll, och gör rasism till något fullständigt normalt. Den som bestämmer hur (vissa) människor innerst inne är har makt att avgöra vad som är logiskt och rimligt att göra med dessa människor … och hur deras framtid skall bli (2). Till exempel om dessa människor skall få leva.
Just den är frågan avgör hur vi förhåller oss till andra människor. Om jag hävdar att jag vet “hur det egentligen är” (och att just jag har skådat sanningen) - då finns ingen annan lösning än att alla omvänds till min föreställning. Om de vägrar acceptera sanningen (dvs. mitt påstående) blir de de mina dödsfiender: de ifrågasätter själva verkligheten.
Men om man inser att ens föreställning är just ens föreställning - då finns möjligheter till deliberation, dvs. till rationella samtal som söker empiriskt stöd, undersöker slutsatser, synliggör värderingar och mycket annat. Målet är - för mig - inte total harmoni och omvändelse av hedningarna till min syn på verkligheten. Men större medvetenhet om det egna tänkandet, och att komma överens om att inte komma överens - det vore viktiga bidrag till demokratisk opinionsbildning.
Bilden visar just ett en sådan föreställning:
Jag tycker att det är fascinerande att den äldre kvinnan inte ser sitt uttalande som ett perspektiv, en värdering, en attityd, en uppfattning eller en social konstruktion. Hennes uppfattning kan inte vara rasistisk, eftersom den helt enkelt är sann. Förmodligen upplever hon att domaren vägrar att inse sanningen, och om hon är retorisk skolad talar hon om “rasism mot vita” och “åsiktsförtryck”. Domaren vägrar ju att underkasta sig hennes sanning.
Det är därför - menar jag - oerhört viktigt att elever tidigt lär sig skilja mellan “hur det egentligen är” och värderingar, berättelser, uppfattningar, föreställningar, ideologier och andra sociala konstruktioner.
Och då bör de också lära sig att “rätten till den egna uppfattningen” inte inkluderar att alla accepterar att ens uppfattning är sanningen. Om man vill att ens uppfattning uppfattas som rimlig får man jobba för det - med empiri, analys, logiska slutsatser och annat som hör till vetenskapens verktygslåda.
För lärare är det alltså - menar jag - ett viktigt mål i undervisningen att elever accepterar skillnaden mellan "så är det" och "det är min uppfattning" eller "det är min värdering". Annars fastnar man i motstridiga maktanspråk och tvärsäkra påståenden …
Och nej - “eat shit, 5 billion flies can’t be wrong” är inget hållbart argument. Eller “alla vet ju att det är så” (4)
(1) Trump - experten på "hur det är"-uttalanden - visar framför allt 3 saker:
- att makthavares övertygelser ersätter alla andra typer av auktoritets- och sanningsanspråk
- att empiri, sanning och forskning är döda - det ledaren tycker just nu är sant, och
- att man alltid kan påstå vad som helst bara man har “the biggest crowd”, även om det är raka motsatsen till det man sa igår (elbilar före och efter Musks “coming out”, t ex)
(3) Nästan alla uppfattningar hänger ihop med sociala grupper och ideologiska gemenskaper. Människor är sociala varelser som bygger sina världsbilder tillsammans med andra (jmf Johan Asplund).
(4) För den som vill vara lite mera seriös heter det argumentum ad populum och bygger på föreställningen att något är sant därför att många anser att det är sant.