demokrati & statsskick
27/11/24 13:44
Demokrati & statsskick
Läroböcker har en tendens att beskriva demokrati som något som människor i Aten (1) kom på, men som de aldrig fick riktig ordning på. Kvinnor och slavar fick inte vara med. Ibland glömmer man metoikerna, ibland nämns de i förbigående. Märkligt att det är lätt att kritisera atenarna för bristande jämställdhet, men att missa poängen att medborgarskap förutsatte rätt etnicitet, ungefär som i SD idag.
Nåväl.
Enligt läroböckerna hände sedan inget anmärkningsvärt förrän demokratin infördes. Eller uppstod. Antingen blev det bara så, eller så tyckte några kloka gubbar att tiden är mogen för riktig demokrati.
Och då gjorde de ett svenskt demokratiskt statskick. Några läroböcker - bland annat Gleerups Reflex, som man bara måste älska för att den är så härlig frispråkig med sina ideologiska budskap - argumenterar att det demokratiska statsskicket följer en demokratisk regelbok som fastslår vad demokratier måste göra. De flesta SH-lärare känner till dessa regler: flera partier, regelbundna val och allt det där.
Och eftersom det svenska statsskicket följer denna regelbok är Sverige (trumvirvel) en demokrati. Sverige = statskicket = demokrati. QED, som min gamla mattelärare triumferande skrev på tavlan när han hade bevisat summan av alla vinklar i en triangel: Quod erat demonstrandum - vilket skulle bevisas.
Obs: de flesta läroböcker argumenterar att länder är demokratier ,och att de därför måste göra vissa saker.
De säger alltså inte att länder räknas som demokratier om de gör saker (till exempel att se till att alla har samma chans att omvandla sina politiska önskemål till beslut). Eller att de räknas som icke-demokratier om de till exempel förhindrar att alla kan rösta på samma villkor (vilket t ex skulle diskvalificera USA).
Det är samma föreställning om essens som konservatismens och nazismens föreställningar om en svensk ras-essens: man är svensk och därför är man lojal med den svenska nationen, äter ärtor och fläsk på torsdagar och anstränger sig att vara blond och blåögd som Åkesson och andra riktiga Jomshof-vikingar.
Regelboken
Läran om den demokratiska regelboken skulle redan i C-uppsatser underkännas av flera skäl:
- källan anges praktiskt taget aldrig
- källans/källornas presenteras utan sammanhang, antaganden, bakgrund
- källans resonemang förvrängs så att den passar ihop med författarnas (oftast konservativa) bias
Den främsta källan är sannolikt Dahl, R. (1989), Democracy and its Critics. New Haven: Yale University Press. Men det kan man inte veta, eftersom hela genren läroböcker - ironiskt nog - kännetecknas av frånvaron av källor. Även när de uttalar sig om vikten av källkritik …
Det är lite värre med de andra punkterna, eftersom regelbok-berättelsen utelämnar sammanhanget. Dahl utgår från speciella antaganden som starkt färgas av USAs politiska strukturer. Exempelvis argumenterar han Preface to Democratic Theory demokrati handlar om att ingen enskild grupp av organiserade intressen ska få okontrollerad makt - ett system som han kallar för "polyarki". Och Dahl utgår också från en given indelning i "ledare" och "ledda", och undersöker om/hur de ledda kan ha inflytande på sina ledare (svar: genom att ingå i intressegrupper och organisationer). I denna indelning ligger Dahl nära Schumpeter, som menar att demokrati innebär att eliter konkurrerar med varandra om makten, genom att få massorna att rösta på dem (och samtidigt genom att hålla dessa massor borta från politiskt inflytande).
Regelboks-berättelsen lutar sig alltså mot ett speciellt resonemang i ett speciellt sammanhang och upphöjer "regelboken" till en objektiv, odiskutabel norm. Därmed blir också representativ, formell demokrati en odiskutabel norm, och konkurrerande teorier behöver inte ens nämnas eftersom de inte förekommer i den fiktiva regelboken. Därmed försvinner till exempel deliberativ demokrati, radikal demokrati, deltagardemokrati och många andra former av demokrati. Till och med Dworkins kommentar till Dahl försvinner ur diskussionen: "democracy is a substantive, not a merely procedural, ideal" (Dworkin 2006, s. 134). Och den frågan - om demokrati handlar om innehåll eller bara om formella regler - är verkligen central för demokrati-frågan.
Regelbok-berättelsen legitimerar alltså på ett magiskt sätt det existerande statsskicket: det måste vara så som det är, eftersom det stämmer överens med en regelbok som ingen har sett.
Statsskick = demokrati?
Tillbaka till berättelsen om Det Svenska Demokratiska Statsskicket, som slår samman Sverige och Demokrati till en enhet. Två sidor av samma mynt, så att säga.
Denna berättelse finns i en eller annan form i de flesta läroböcker, som därmed förhindrar frågan är Sverige verkligen en demokrati, och hur mycket i så fall? Läroböckerna svarar innan någon frågar: ja, självklart. Och därför ska du vara lojal med staten och Sverige, annars hotar du demokratin. (2)
Jag menar att denna berättelse naturligtvis producerar goda undersåtar, som inte ifrågasätter politiska strukturer och modeller. Men inte nödvändigtvis kritiskt tänkande medborgare.
I berättelsen ingår bland annat att demokrati alltid och konsekvent beskrivs som Demokratin, i singularis och bestämd form. Det finns alltså bara en demokrati, och eftersom Sverige är demokratiskt så har vi Demokratin i Sverige. Att kritisera det svenska statsskicket (eller ens att ställa frågan om det är demokratiskt) ifrågasätter själva demokratin. Och det kan vi väl inte göra? Det skulle försvaga den, och göra oss till demokratins fiender …
Jag menar att modellen - avsiktligt - blandar ihop två olika saker: en idé och en institution. Demokrati i sig är en idé, en föreställning. Eller, korrektare: flera olika föreställningar. Till exempel ett sätt att leva, komma överens med andra hur man ska leva ihop, eller att fatta bra beslut i riksdagen. Statsskicket är formella regler för beslutsfattande. Genom att hävda att statsskicket är samma sak som demokratins idé kan man upphöja statsskicket till något ädelt som inte får kritiseras. Trots att statsskicket bara är lagar som har stiftats för att lösa olika konkreta problem, utifrån föreställningar man hade då. Ett exempel är USAs författning - när den skrevs kunde man inte tänka sig att avstå från kungens roll (men ville att "kungen" blir vald och bara regerar under kort tid - som nu t ex. Trump den Förste). Eller att man skickar email med röstresultat till Washington - istället skickade man valda elektorer som fick ta den långa resan till Washington.
Förr i tiden hade vi "majestätsbrott" (att kritisera kungen) eller "hädelse" (att tala mot Guds vilja). Nu har vi påståendet att grundlagen i den form som gäller just nu är demokratin och därmed evig och oföränderlig, och upphöjd över all kritik. Och granskning.
Demokrati som idé
Det finns ett flertal olika föreställningar som brukar räknas som delar av demokrati som idé. Alla människors lika värde och rättigheter, att medlemskap är viktigare än klass, etnicitet osv, och många fler. Min favorit är att människor skall få organisera hur de vill fatta gemensamma beslut, alltså inte att de alla (eller några) ska få vara med och fatta beslut inom givna, oföränderliga former. Det är själva formerna som får avgöras först. Menar jag, utifrån mina antaganden och värderingar.
En annan favorit är definitionen av politik. Ofta syftar begreppet på spelet mellan partier i ett parlament, eller på yrkespolitikers utspel och handlingar (och därmed utesluts nästan alla medborgare från politiken.) Jag skulle föredra att kalla detta för partipolitik eller riksdagspolitik. Som betydelse för politik föreslår jag ungefär handlingar som berör det gemensamma, till exempel den grekiska stadsstaten, församlingen, kommunen, arbetsgruppen osv.
Statsskick
Om man vill vara snäll kan man påstå att olika statsskick - regeringsform, grundlag, constitution - är försök att göra demokrati-idén till institutioner, alltså system av regler och normer som tas för givna eller rentav skrivs ner i dokument.
Men det vore nonsens. Eller för att säga det i klartext: historieförfalskande lögner som försöker förhindra att status quo - det tillstånd som existerar just nu - diskuteras och ifrågasätts. Grubblade verkligen "the founding fathers" (eller mothers?) hur de skulle utforma författningen så att den skulle bli så demokratiskt som möjlig? I nästan alla historiska texter kan man se att de hade helt andra motiv, till exempel att undvika en revolution, att inkludera grupper som riskerar att störta regeringen, att ersätta kungen med presidenten eller att se till att de som härskar kan göra det även i framtiden men så att andra stödjer dem.
Men det hindrar inte att man kan diskutera om det medborgarna - inte "väljarna", det skulle redan reducera dem till bönder på schackbrädan - kan … tja, kan göra det som demokrati-idén föreslår.
Demokratiundervisning
Den första uppgiften blir ett slags medvetandegörande: vad har du lärt dig att demokrati betyder? Vad menar din lärobok att demokrati är?
Därefter mångfalden: vilka demokratiska idéer finns? Hur tänker lärobokens författare när de säger att beslut är demokratiska när de följer lagar och regler? (3) Vilken föreställning om demokrati har politiker som säger att de ska avskaffa de andra partierna och "ta hand om medier"? Vad beskriver olika teorier, som republikanism och liberalism? Vilka demokratimodeller finns i olika politiska ideologier?
Preliminär slutsats: det finns otroligt många berättelser om vad demokrati kan vara. Så många att det är ett makt- och auktoritetsanspråk att påstå att någons demokrati-föreställning är demokratin i sig.
Översatt till akademiska begrepp: demokrati är ett begrepp som kan syfta på många olika föreställningar. Dessa konkurrerar med varandra om rätten att kalla en speciell föreställning för den riktiga (eller enda) demokratin. Begreppet är alltså "essentially contested", dvs. i sig omdiskuterat och omstridd.
- Därefter kan man bygga modeller: hur ser din/er demokrati-föreställning ut? Och hur skulle ett statsskick organiseras som utgår från dina/era föreställningar?
- Eller så kan man granska: vilka demokrati-föreställningar finns inbyggda t ex den amerikanska constitution, den svenska regeringsformen, X-partiets utspel. Vilka föreställningar uttrycks i speciella grupper på sociala medier?
Det finns många fler möjligheter, men huvudsaken är nog att elever blir medvetna om att singularis bestämd form är fel utgångspunkt när det finns en mångfald idéer och föreställningar.
Jag har förresten testat båda dessa modeller på lärarstudenter, med blandad framgång. Eller blandade misslyckanden: för många studenter var det plågsamt och nästan outhärdligt att steget från Den svenska Demokratin till kontingens.
Kontingens betecknar inom filosofi och sociologi föreställningen att saker och ting hade kunnat utvecklas på många olika sätt, och att de kan utvecklas och förändras på många olika sätt, beroende på hur människor tänker och handlar. Det svenska statsskicket har inte bestämts utifrån en plan, och det är inte färdigt: det kan ändras och bli bättre. Eller sämre. Människor har alltså agency - de kan handla och förändra.
Det är för mig också en nyckeltanke i min berättelse om demokrati. Men rätt skrämmande om man vill att allt förblir som det alltid (aldrig?) har varit.
(1) Läroböcker glömmer i regel några små detaljer: att projektet förekom i omkring hälften av de ca 1000 grekiska stads-staterna och varade i omkring 300 år. Inte illa för några antika amatörer, eller hur? Om man vill fördjupa sig är Eric W Robinsons böcker intressanta: The First Democracies: Early Popular Government Outside Athens (1997) och Democracy Beyond Athens: Popular Government in the Greek Classical Age (2011)
(2) De flesta läroböcker räknar upp hot mot demokratin. Dessa hot kan vara allt från egoistiska elever-väljare som kräver att deras ståndpunkter hörs till grupper som ägnar sig åt civil olydnad. Eller grupper som blir otåliga och betvivlar att demokratin (dvs det svenska statsskicket) verkligen fungerar. Eller grupper som kräver direktdemokrati trots att Schweiz har folkomröstningar stup i kvarten, vilket tycks bevisa att Schweiz och direktdemokrati inte fungerar.
(3) Det kallas för proceduriell legitimitet: Beslut är riktiga och demokratiska om de fattas i god demokratisk ordning, dvs utan att bryta mot grundlagen. Hitlers maktövertagande var t ex fullt lagligt. Att Putins motståndare har en tendens att falla ner från höga byggnader är förmodligen inte lagligt, medan Trumps brott (under tiden som president) har av Högsta Domstolen förklaras vara helt ok.
Dworkin, R. (2006) Is Democracy Possible Here? Princeton: Princeton University Press