skillnadskapande
Jag tror att det kan vara ett nyttigt begrepp [1]. Gregory Bateson, som föreslog begreppet, hade observerat sociala relationer där ett visst beteende förstärks när människor blir observerade eller vet att de är observerade. Han upptäckte framför allt två mönster: • komplementär schismogenesis förekommer mellan grupper (eller individer) om fungerar som varandras motsatser, t ex en dominant och en underordnad grupp. Den dominanta gruppen (vi kan kalla dem för "män") gör ett dominerande utspel, och den underordnade gruppen (som skulle kunna kallas för "kvinnor") reagerar genom att underordna sig. Det leder till att män gör starkare dominerande utspel, vilket leder till att kvinnor visar tydligare tecken på underordning. Ungefär som nazister och tidningar, alltså.
• konkurrerande schismogenesis förekommer mellan grupper eller individer som uppfattar sig som lika. Där leder ett dominerande utspel (t ex skrävlande, skryt, hotelser) till att konkurrenterna trappar upp med starkare utspel, som i sin tur leder till att den första gruppen trappar upp. Och så vidare. Alltså ungefär det som utspelar sig i hat- och hotgruppernas kommentarsfält: en "lock her up" kommentar leder i några steg till krav på summarisk avrättning utan rättegång.
Graeber/Wengrow gav som exempel att två socialdemokrater i en diskussion allt mer överbetonar sina olika uppfattningar tills den ena låter som en leninist och den andre som en nyliberal - skillnaderna överdrivs och förstärks efter hand. De argumenterar också att den här typen av process också kan beskriva hur länder och befolkningsgrupper efter hand beskriver skillnader mellan dem allt mera radikalt och oförsonligt - en process som man kan se exempelvis när vissa grupper beskriver "de andra": efter några varv är det tveksamt om de andra ens klassas som människor …
Bateson menade att dessa processer leder till att grupper och samhällen slits isär, om det inte utvecklas ritualer som bekräftar sammanhållning och enighet.
Jag tror att begreppet kan vara användbart för lärare på flera olika sätt: ⁃ det kan synliggöra polariseringsprocesser i klasser/grupper, där grupper triggar varandra och skillnader blir så att säga självändamålet
⁃ det kan förklara konstruktion av kön som kontrastiv, där killar "gör manlighet" så att den på alla punkter är raka motsatsen till (vad de upplever som) "kvinnlighet". Tjejer har anteckningsblock och pennor framför sig - alltså demonstrerar killar att de inte är intresserade av skolan överhuvudtaget. (Sådana processer blir extremt tydliga - och extrema - när en grupp känner sig underlägsen och osäker - skillnadsfirandet blir då ett slags kompensation).
⁃ det kan förklara politiska processer som exempelvis samspelet mellan en narcissistisk ledare och fanatiska följare där över- och underordning blir allt mer groteska, där även uppenbara lögner accepteras som eviga sanningar.
⁃ det kan förklara bisarra processer som präglas av irrationella utspel, t ex att kräva att köttkonsumtion ska bli mer eller mindre obligatorisk i skolor, att empati och solidaritet hånas som "woke", att varg-hat blir en livsstil och hat mot klimatomställningen leder till att en KD-politiker medvetet hävdar att översvämningar i Spanien beror på klimatåtgärder. Även den självidentifierade InCel- och extremhöger-aktivisten Nicholas J Fuentes förkroppsligar detta i sitt "your body, my choice"-utspel, som satte igång en våg av hämndlystna utspel som fantiserar om våldtäkter och "tvångs-inseminering". Det kan alltså ses som konkurrerande skillnadsskapande (gentemot andra män) och komplementär skillnadsskapande mellan män och kvinnor. Jag är naturligtvis medveten om att begreppet beskriver mer än det förklarar. Men det kan ändå vara värdefullt att få syn på en tendens eller mönster, att kunna benämna dem och att kunna ta ställning till dem. När allt kommer omkring är Obelix observation inte direkt nyttig för reflektion och förändring: (2)
[1] Begrepp fungerar som ett slags sorteringslåda. De är sorteringsförslag, t ex sortera legobitarna efter "gul, rött, vitt, blått". Om man upptäcker att det finns en massa bitar över - då var begreppet inte så nyttigt. Och om man upptäcker att "gul" innehåller för många olika bitar - då borde man kanske sorterat efter storlek. Eller intersektionellt: efter både färg och storlek. [2] "Dom är knäppa, människorna!" Ils sont fous är Obelix standard-förklaring för komplexa processer som överstiger hans förstånd. Och ett slags svensk standard-förklaring för politiska utspel vars orsaker och farlighet man inte förstår.